Samtidigt som de nyliberala ideologierna dominerar och klyftorna mellan rika och fattiga växer sig allt större, blir våra samhällen allt mer cyniska och populismen frodas. I Mellaneuropa styrs tre av fyra länder i Visegrád gruppen av populistpartier som varken respekterar EU lagstiftningen eller liberala värderingar. Liksom Slovakien och Ungern tidigare, har Polen efter senaste val ett populistiskt parti vid makten. Den polske presidenten, Andrzej Duda har i rask takt tecknat omstridda lagar som gör det möjligt för den nya regeringen att egenhändigt utse cheferna för offentlig TV och radio. Också domstols- och bankväsendet ligger under allt starkare påtryckning och man planerar att göra det lagligt för skyddspolisen att övervaka och förfölja representanter av oppositionen. Det är skrämmande att se med vilken effektivitet det regerande national-konservativa partiet ”Lag och rättvisa” (PiS) ställer om i Polen. EU har reagerat starkt på dessa utvecklingar och Polen kommer nu sannolikt att få stå till svars genom det rättsstatsförfarande som kommissionen skall ta i bruk.
Enligt sociologen och filosofen Jürgen Habermas, eftersträvar vi som medborgare att alltid fatta de bästa tänkbara besluten i ljuset av vad vi vet. Därför är det centralt för en fungerande demokrati att vi har obundna medier och en faktisk yttrandefrihet. I dagens samhällsklimat blir det allt viktigare att kunna förhålla sig kritiskt till vad som sägs i medierna. De sociala medierna och Google erbjuder mer nyheter och lättillgänglig information än någonsin tidigare. Samtidigt har den traditionella gatekeeper-roll som tidigare tillskrevs medierna försvunnit då hela stängslet är nedrivet. Konsekvensen blir att det är allt svårare som läsare att veta vad man kan tro på av det som presenteras som objektiva nyheter. Objektivitet i sig är en omöjlighet när det gäller rapportering, det finns alltid en vinkel och ett syfte med hur texten är formulerad. Men så länge vi har ett brett utbud av både statliga public service medier och kommersiella medier är det någorlunda lätt att bilda sig en nyanserad uppfattning om vad som har hänt. Mångfalden gör det möjligt att sålla bland polariserande opinioner.
Den kanske viktigaste funktionen för medierna är att övervaka dem som har makten i samhället. Just denna vakthundsfunktion har lett till att man hos polisen och våra politiker, slutligen insett att privata skyddspatruller inte är en bra idé. Ett intressant komplement till nyhetsmedierna är de makthavandes personliga bloggar var politikerna ofta avslöjar hur de tänker. Vår utrikesminister kommenterar i sin blogg (14.1) situationen i Polen med att ”det rätta är att låta Polen sköta sina egna affärer” och att “historien inte lärt de EU-frälsta någonting alls” – en skrämmande retorik inte minst med tanke på den historielösa kategorisering av människovärdet som figurerar i de politiska subtexterna också här i liberala Finland.

John Grönvall är lärare på Arcada och forskar i medier och kommunikation.

Sharing is caring!