Nordisk public service skall enligt uppdrag stöda, skapa och utveckla nordisk kultur, konst och underhållning. Samarbetet kring kriminalserien “Bron” (SVT, DR) har lyckats utmärkt i detta hänseende och resulterat i en internationell succé. Serien har adapterats i flera länder. Där den Nordiska versionen utspelar sig på Öresundsbron, ligger händelsernas mittpunkt i The Tunnel under kanalen, på gränsen mellan Frankrike och England. The Tunnel utspelar sig också på två språk och redan i öppningsscenen skämtar man med de historiska stereotypa uppfattningarna om fransmän och britter. Den franska versionen av Saga Norén, Capitaine Elise Wassermann, är kanske inte lika spännande som sin svenska kollega men serien har varit mycket populär. Man har också adapterat den för en amerikansk/mexikansk publik i ”The Bridge” som utspelas mellan Texas och Chihuahua.
Tillsammans med sin populära föregångare, serien Forbrydelsen (DR), anses Bron vara ”Nordic Noir”, ett begrepp som skildrar den mörka genre av samhällskritisk berättartradition som serierna representerar. Framgången för Sarah Lund, Saga Norén och nu senast Claudia Moreno bygger på ett långt förflutet av tidigare karaktärer som fröken Smilla, Martin Beck, Kurt Wallander, Lisbeth Salander, Harry Hole och flera andra som alla inte ännu dykt upp i tv eller på film. Begreppet Noir i sin tur kopplar till ”Film Noir” och 1950 och 60-talets hårdkokta svartvita filmer med stjärnor som Fred McMurray, Humphrey Bogart och deras fatala motspelande kvinnor – Rita Hayworth, Katharine Hepburn m.fl. Det visuella kännetecknas av skarpa kontraster, djupa mönsterbildande skuggor samt sneda och låga bildvinklar. Ännu tidigare, under 1945 blev Giftblomman och Mannen är Farlig av James Hadley Chase, de första amerikanska deckarromanerna som utgivaren Marcel Duhamell på förlaget Gallimard gav ut i en serie franska kriminalromaner med svarta pärmar under namnet “Serie Noir”.
Även om Bron och Förbrytelsen är rena tv produktioner så är de också arv av den nordiska kriminallitteraturen. Martin Beck skapades av duon Sjöwall & Wahlöö som en kontrast till den anglosaxiska traditionen. Deras syfte vara att realistiskt beskriva hur det är att jobba som polis i ett land där drömmen om en fungerande socialdemokrati sakta bleknar. Det finns också en klar koppling i böckerna till samtida händelser. Efter Palmemordet och en ökande rasism i Sverige ville också Henning Mankell 1988 skapa en poliskaraktär. Antalet mord i Ystad har vuxit snabbt sedan dess. Mankells Wallander går i samma fotspår som Beck. En ensamvarg som under sömnlösa nätter kämpar med sin alzheimer i ett laglöst skymningsland. Melankolin, jazzen eller operan och spriten är centrala element i polisernas något romantiska kamp mot sin egen svaghet och oförmåga att åtgärda orättvisorna på folkhemmets skuggsida. Sannolikt är det denna mångsidiga gestaltning av karaktärernas vånda i själen som väcker vår empati och gör våra nordiska poliser universellt älskvärda.