Just nu pågår en intensiv internationell debatt om rollen för public service media. I Finland har kommunikationsminister Anne Berner den 3 augusti tillsatt en arbetsgrupp för att utreda och utvärdera verksamhetsförutsättningarna, marknadshinder och konkurrenssituationen på den inhemska mediemarknaden. Arbetsgruppen bakom utredningen har i veckan publicerat rapporten med den beskrivande titeln: “Vinn eller försvinn”.
Enlig ministeriet fungerar utredningen som underlag för den parlamentariska arbetsgrupp som under 2016 skall utvärdera Rundradions roll i frågor som berör demokrati, innehållets mångfald, yttrandefrihet och det publicistiska oberoendet. Efter att ha läst rapporten står det klart att arbetsgruppen tagit sig friheten att utöver att bedöma läget på marknaden också komma med förslag på hur de marknadshinder de identifierat kan röjas ur vägen. Enligt rapporten är det i en föränderlig medievärld konsumenternas val som avgör hur marknaden utvecklas. Därmed blir mediepolitikens viktigaste roll att säkerställa en rättvis konkurrensmiljö där mediemarknaden bör få fungera så fritt som möjligt. Ett klart besked till den kommande parlamentariska gruppen.
Enligt sammandraget tror man att hela den finländska mediemarknaden skulle gynnas av att YLE övergick till mer konkurrensinriktad verksamhet genom att minska på sin egen produktion. Det är inte helt entydigt vad som menas här, klart är ändå att rapporten utgår från en premiss där YLE ses som en konkurrent på mediemarknaden. Då härledningen i rapporten sedan leder fram till slutsatsen att YLE har för stor roll på mediemarknaden så har man gått varvet runt i resonemanget och till synes lyckats bevisa den tanke som man utgick i från; att YLE är att betrakta som ett hot mot resten av medierna.
Då rapporten bäddar för den kommande diskussionen om YLEs framtid, blir det viktigt att stanna upp och tänka igenom vad man menar med public service uppdraget. En definition, är att YLEs uppdrag ligger i allmänhetens tjänst och skall förse den med ett berikande programutbud, därför finansieras YLE med skattemedel. Med samma motivering har vi i Finland en allmännyttig brandkår, polis, hälsovård, vägskötsel och dylikt.
Men YLE är inte en konkurrent på marknaden eftersom de inte säljer någonting. Att kalla tv-tittarna som tar till sig YLEs utbud för konsumenter är ett ologiskt argument. Nu har man fört en tidstypiskt nyliberalistisk argumentation och genom en märklig retorik dragit slutsatsen att YLE borde övergå till konkurrensinriktad verksamhet och därmed ge sig in i en kamp om överlevnad där den starkaste vinner eller försvinner. Medborgarna reduceras då till konsumenter som inte har något annat val än att “köpa” det som kommer på TV eller stänga. Därmed har man både gått vilse i resonemanget om vad public service är och kapat en av grundpelarna i vår demokrati – dessvärre vardagsmat när privatisering och åtstramning är den nya regeringens motto.

John Grönvall är lärare på Arcada och forskar i medier och kommunikation.