Douglas is a fabulous pianist with a fantastic voice! I don’t necessary want to categorize anyone but to me he sounds like a mix of some of my favourite musicians, Sting, Bruce Hornsby and Dave Grusin.
We decided to collaborate by combining his wonderful music with some of my photos. Theses pictures are from a year ago and his trio gig at Piazza in G18
Hope you enjoy!
Samtidigt som de nyliberala ideologierna dominerar och klyftorna mellan rika och fattiga växer sig allt större, blir våra samhällen allt mer cyniska och populismen frodas. I Mellaneuropa styrs tre av fyra länder i Visegrád gruppen av populistpartier som varken respekterar EU lagstiftningen eller liberala värderingar. Liksom Slovakien och Ungern tidigare, har Polen efter senaste val ett populistiskt parti vid makten. Den polske presidenten, Andrzej Duda har i rask takt tecknat omstridda lagar som gör det möjligt för den nya regeringen att egenhändigt utse cheferna för offentlig TV och radio. Också domstols- och bankväsendet ligger under allt starkare påtryckning och man planerar att göra det lagligt för skyddspolisen att övervaka och förfölja representanter av oppositionen. Det är skrämmande att se med vilken effektivitet det regerande national-konservativa partiet ”Lag och rättvisa” (PiS) ställer om i Polen. EU har reagerat starkt på dessa utvecklingar och Polen kommer nu sannolikt att få stå till svars genom det rättsstatsförfarande som kommissionen skall ta i bruk.
Enligt sociologen och filosofen Jürgen Habermas, eftersträvar vi som medborgare att alltid fatta de bästa tänkbara besluten i ljuset av vad vi vet. Därför är det centralt för en fungerande demokrati att vi har obundna medier och en faktisk yttrandefrihet. I dagens samhällsklimat blir det allt viktigare att kunna förhålla sig kritiskt till vad som sägs i medierna. De sociala medierna och Google erbjuder mer nyheter och lättillgänglig information än någonsin tidigare. Samtidigt har den traditionella gatekeeper-roll som tidigare tillskrevs medierna försvunnit då hela stängslet är nedrivet. Konsekvensen blir att det är allt svårare som läsare att veta vad man kan tro på av det som presenteras som objektiva nyheter. Objektivitet i sig är en omöjlighet när det gäller rapportering, det finns alltid en vinkel och ett syfte med hur texten är formulerad. Men så länge vi har ett brett utbud av både statliga public service medier och kommersiella medier är det någorlunda lätt att bilda sig en nyanserad uppfattning om vad som har hänt. Mångfalden gör det möjligt att sålla bland polariserande opinioner.
Den kanske viktigaste funktionen för medierna är att övervaka dem som har makten i samhället. Just denna vakthundsfunktion har lett till att man hos polisen och våra politiker, slutligen insett att privata skyddspatruller inte är en bra idé. Ett intressant komplement till nyhetsmedierna är de makthavandes personliga bloggar var politikerna ofta avslöjar hur de tänker. Vår utrikesminister kommenterar i sin blogg (14.1) situationen i Polen med att ”det rätta är att låta Polen sköta sina egna affärer” och att “historien inte lärt de EU-frälsta någonting alls” – en skrämmande retorik inte minst med tanke på den historielösa kategorisering av människovärdet som figurerar i de politiska subtexterna också här i liberala Finland.
John Grönvall är lärare på Arcada och forskar i medier och kommunikation.
Just nu pågår en intensiv internationell debatt om rollen för public service media. I Finland har kommunikationsminister Anne Berner den 3 augusti tillsatt en arbetsgrupp för att utreda och utvärdera verksamhetsförutsättningarna, marknadshinder och konkurrenssituationen på den inhemska mediemarknaden. Arbetsgruppen bakom utredningen har i veckan publicerat rapporten med den beskrivande titeln: “Vinn eller försvinn”.
Enlig ministeriet fungerar utredningen som underlag för den parlamentariska arbetsgrupp som under 2016 skall utvärdera Rundradions roll i frågor som berör demokrati, innehållets mångfald, yttrandefrihet och det publicistiska oberoendet. Efter att ha läst rapporten står det klart att arbetsgruppen tagit sig friheten att utöver att bedöma läget på marknaden också komma med förslag på hur de marknadshinder de identifierat kan röjas ur vägen. Enligt rapporten är det i en föränderlig medievärld konsumenternas val som avgör hur marknaden utvecklas. Därmed blir mediepolitikens viktigaste roll att säkerställa en rättvis konkurrensmiljö där mediemarknaden bör få fungera så fritt som möjligt. Ett klart besked till den kommande parlamentariska gruppen.
Enligt sammandraget tror man att hela den finländska mediemarknaden skulle gynnas av att YLE övergick till mer konkurrensinriktad verksamhet genom att minska på sin egen produktion. Det är inte helt entydigt vad som menas här, klart är ändå att rapporten utgår från en premiss där YLE ses som en konkurrent på mediemarknaden. Då härledningen i rapporten sedan leder fram till slutsatsen att YLE har för stor roll på mediemarknaden så har man gått varvet runt i resonemanget och till synes lyckats bevisa den tanke som man utgick i från; att YLE är att betrakta som ett hot mot resten av medierna.
Då rapporten bäddar för den kommande diskussionen om YLEs framtid, blir det viktigt att stanna upp och tänka igenom vad man menar med public service uppdraget. En definition, är att YLEs uppdrag ligger i allmänhetens tjänst och skall förse den med ett berikande programutbud, därför finansieras YLE med skattemedel. Med samma motivering har vi i Finland en allmännyttig brandkår, polis, hälsovård, vägskötsel och dylikt.
Men YLE är inte en konkurrent på marknaden eftersom de inte säljer någonting. Att kalla tv-tittarna som tar till sig YLEs utbud för konsumenter är ett ologiskt argument. Nu har man fört en tidstypiskt nyliberalistisk argumentation och genom en märklig retorik dragit slutsatsen att YLE borde övergå till konkurrensinriktad verksamhet och därmed ge sig in i en kamp om överlevnad där den starkaste vinner eller försvinner. Medborgarna reduceras då till konsumenter som inte har något annat val än att “köpa” det som kommer på TV eller stänga. Därmed har man både gått vilse i resonemanget om vad public service är och kapat en av grundpelarna i vår demokrati – dessvärre vardagsmat när privatisering och åtstramning är den nya regeringens motto.
John Grönvall är lärare på Arcada och forskar i medier och kommunikation.
Intressant vecokslut bland 1000+ nerdar som utvekclade nya appar inför SLUSH.
Här en Storify med några bilder:
Some pics of the venue and our team “Kerttu’s Journey”
https://storify.com/pluti/ultrahack-2015
Will be back soon with some interesting stuff.
Thank you for visiting!
John
Det är ingen större skillnad om du tittat på nyheerna de senaste veckorna via CNN, TF1, BBC eller YLE. Upptrappningen till Nato- operationen i Libyen porträtteras nästan på samma vis i alla kanaler. En typisk bild är stridsflygplanet med underredet späckat med vapen. Bilden tagen framifrån med teleobjektiv. En räcka plan som rullar ut efter varandra på startbanan. Luften dallrar av gaserna från de kraftfulla maskinerna. Det är dramaturgiskt övertygande bilder nästan som de var gjorda i Hollywood. Andra bilder är av franska Mirage-plan som tankas i luften av ett gigantiskt moderskepp – eller plan som flyger i formation och landar tryggt utan skråmor. Budskapet är klart. Utan tvivel kommer Natos operation i Libyen att krossa motståndaren.Planen kommer tillbaka i ett stycke och operationerna kommer att sluta väl.
Jag ifrågasätter inte nödvändigheten av operationen i Libyen men vid närmare eftertanke tyckte jag ändå det var konstigt att bilderna i massmedia var så påfallande lika varandra. Råkade någon av de franska soldaterna bara ha en professionell filmkamera i cockpiten? Nej, bilderna är propaganda producerade av det Franska försvaret, Nato eller Pentagon.
Kopplingen man gör till Hollywood är naturlig. Vi har sedan 80-talet serverats flera amerikanska filmer som gjorts i nära samarbete med det amerikanska försvarets egna filmavdelningar. Mest känd är kanske filmen ”Top Gun” som gjordes med stöd av nuvarande ”USAF Entertainment Liaison Office” (Amerikanska flygvapnets underhållningsavdelning). Avdelningens uppdrag är (fritt översatt) ”att trovärdigt beskydda och porträttera flygvapnet i underhållningssyfte
”Filmproducenten får ett förhöjt produktionsvärde i sin film genom att överlåta manuskriptet åt försvaret. I gengäld fås gratis tillgång till flygplan, militära inspelningsplatser, piloter och professionell personal som kan fungera som skådespelare. USAF behåller rätten att forma om manuset för att skapa en ”positiv bild av militären”. Vissa filmmakare låter bli att använda sig av Pentagon-stödet och får ofta innehållsmässigt en mer trovärdiga berättelse. Som exempel filmen ”Platoon” (Vietnam) eller fjolårets Oscarvinnare ”Hurt Locker” (Irak).
Ifall FN vill att de finska styrkorna skall delta i krishanteringen finns det färdigt material att tillgå. Vårt flygvapen beställde 2008 av bolaget ”Frame Graphics” en film ”Taivaan Varjot”. Det visuella är en blandning av datorgenererade scener och autentiska tagningar av Hornet-planen. Karaktärerna heter bekant nog Iceman, Fox2, Knight1. Handlingen ackompanjeras av dålig engelska och massiv musik. Det hela är sällsynt stereotypiskt upplagt och ger en smått banal eftersmak. Det oaktat fick filmens producent nyligen Militärens förtjänstmedalj.Nu när också Sverige deltar i flyganfallen ser vi liknande bilder i SVT. Kanske resulterar de i att något land i behov av stridsplan upptäcker den Svenska Jas Gripen. Sverige har trots allt ändå den största vapenexporten i världen räknat per person.