Posts By pluti
Vorschmack
Vorschmack
Beetroots.
Cook the beetroots in a large casserole, whole including the green bits on top. Add some salt to the water. After 30–40 min, they should be nicely al dente. Rinse in cold water, after a while the top layer peels off easily.
Warm some honey
Warm some honey so it turns runny.
Sort out the beef
Fry some onions and garlic. Fry 400 grams of your favorite meat and add the onion. Add a can of Abba Anchovy fillets without the sauce (Ansjovis). Throw in some capers, pepper and salt, and 1dl of water. Let cook for half an hour on the stove at low heat.
Mix until the contents is smooth. Ad the iron cast pan to the oven or pour it over into an oven form. Let sit in the oven for 3 hours at 150Celsius. Add water to keep it moist every half an hour.
Serving
Chop some salted cucumber.
Chop the beetroot.
Add a good spoonful of full-fat Smetana.
Pour the honey over the cucumbers and Smetana.
Use a spoon to form small balls of the meat.
Das ist alles Guten Appetit!
Ingredients:
400g meat
Butter for frying
2 large shallots
Garlic
Some beetroots
Salted cucumber (Pickles)
Honey
Smetana
1 box of Abba Ansjovis, it’s the best
Capers
Melanzane molto delizioso
Melanzane molto delizioso
90 min 2persons
Melanzane, going into oven.
Preparation
Start by crushing with your fingers one can of Mutti Whole Peeled Tomatoes (Pelati) or similar into a pot and heat it to a simmer.
Aubergine/Eggplant
Slice the aubergine lengthwise into slices (4–6), sprinkle the surface with salt. Let them sweat for half an hour.
Tomato sauce
Meanwhile, prepare the tomato sauce. Peel and chop the onion, garlic, mint leaves, oregano and basil. Sauté them in a pan in olive oil togther with some chili flakes, a touch of lemon, pepper, salt and a little honey. When softened, add to the bubbling tomatopulp. Add a bit of Balsamico vinegar, a little soy sauce and a whisk of Jallu. Cook the tomato sauce for 30–40 minutes.
Lightly dry off the eggplant slice and fry in a larger skillet with olive oil until slightly brown on both sides. They suck up quite a lot of delicious oil.
Slice the mozzarella into thin slices.
Distribute the eggplant slices, cover with tomatosauce, fresh basil, mozzarella slices and plenty of parmesan. Add a second layer so that the mozzarella is on top. Add the rest of the parmesan.
Drop into low part of the oven in 200C for 45min.
Buon appetito!
ingredients
A can of whole peeled tomatoes
One Aubergine/Eggplant
Fresh Basil, Mint, Oregano
2 bags of fresh Mozzarella
1 cup of real parmesan
Salt, Pepper, Soysauce,
One onion, some garlic.
A little squeeze of lemon juice.
And a small sprinkle of Jallu.
Teaspoon honey.
Whitefish with chanterelles and a cauliflower puree with nice texture
Whitefish with chanterelles and Cauliflower Puree
Day 1 after 8 days of water fasting.
Whitefish with chanterelles and a bit tastier cauliflower puree of the right texture
Cauliflover puree.
Its probably best to make the puree first.
Peal of the cauliflower “minitrees” and boil the cauliflower using steam in a suitable durchslag with the caulflowers and a lid on top, for 10ish minutes until its nicely soft but still a bit al dente. Let it steam off for a while.
Add a cup of grated parmesan, a good lump of butter, an egg yolk, some taste with eg. tarragon, nutmet, salt and pepper. Mix with some kitchen tool. Let it cool if necessary, then heat it up in a pan when it’s time to fry the fish.
Skimmed butter.
Warm up some butter without burning it in a saucepan. Pour into a glass and let it set for a while until you can pour the clear liquid over into another glass or similar.
Sort out the chanterellsauce.
Clean the mushrooms and chop the biggest ones.
Chop some shallots finely.
Varm the chanterelles on low heat until the water has dissapted (10min.-ish)
Add butter and the shallots
Add some gentle white wine and a bit more cream than wine.
Let simmer for close to an hour.
Add taste with fish sauce, a bit of sweet Dijon, some Soy sauce, a piece of fat blue cheese (like Blue Camambert) and most importantly a bit of Sheriff’s Jallu (Cognacish finnish boose). Salt and pepper
The Fish.
Cut the fish in 2inch slices across the body. Let the whitefish fry on a fairly high heat until the skin is golden and crispy. Salt and pepper. Turn and fry completely on the other side. Salt and pepper.
Place the whitefish on a plate and add finely chopped parsley and some grated horseradish. Season with salt and pepper. Pour over the last skimmed butter.
Voilá and Bon Appetit!
Ingredients:
1 Egg yolk
Butter for everything
Fish
Parmesan
White wine
Cream
Fish oil
Jallu
Parmesan
Bluecheese
Herbs/Sesoning
Digitala Irrläror 25.10.2016
Den ogenomskådliga komplexitet omställningarna av skolväsendet har medfört, kan lätt spåras till formuleringarna i regeringsprogrammet “Lösningar för Finland”. Planen för att lösa problemen är i korthet: digitalisering, privatisering och innovation. Formuleringarna i dokumentet är genomgående vaga och fyllda med floskler, svulstigheter och klyschor.
Genom att avveckla onödig reglering och byråkrati; genom att införa digitala inlärningsmiljöer, ny pedagogik och klientorienterade förändringsprogram för barn; genom produktivitetshöjande och resultatgivande digitala tjänster; genom att inom säkerheten och rättsvården förbättra servicenivån med digitalisering på ett kundorienterat sätt; genom att digitalisera domstolsprocesserna; genom att utveckla lagstiftningen och med digitaliseringen omorganisera FPA persontransporter på ett sätt som möjliggör nya innovativa servicekoncept på marknadsvillkor; och med många liknande formuleringar, utformas nu normerna för de praktiska åtgärder som skall lösa Finlands problem.
De svävande formuleringarna gör att det blir svårt att förstå vad regeringen egentligen avser. Mellan raderna lyser en övertro till tekniken, en teknologisk determinism som visar att författarna blivit distraherade av glänsande tekniska föremål. Tekniken och det digitala blir ett självändamål när den egentligen borde tjäna ett instrumentellt syfte. “Digital” betyder allting och ingenting. Vi har levt i en digital värld redan länge. Ordet är lika meningslöst som “Elektroniska”. Det digitala produktivitetshöjande, resultatgivande och klientorienterade förändringsprogrammet för skolbarnen har således också diskuterats flitigt i medierna på sistone.
Det börjar bli tydligt att få egentligen vill ha denna nya pedagogik och de påtvingade datoriserade lösningarna. Empirisk forskning av OECD har snarare påvisat de negativa effekterna av digital teknik. Även om lärarens roll förändras och digital kompetens givetvis behövs, så är det fullständigt oansvarigt att tro att man genom att tvinga barnen använda datorer och läsplattor skapar en förändringsberedskap för att förbättra deras kognitiva förmågor. För att lära barn att lära sig nya saker behövs ingen digital teknik. I klassrummet får den goda läraren ofta bra resultat med användning av teknik medan dåliga lärare tyvärr inte kan ersättas med tekniska lösningar. Vill man skapa digitalt undervisningsmaterial för självstudier, krävs det väldigt mycket arbetstid för att göra det bra. Den digitala tekniken fungerar bäst för att lagra information på ett lättillgängligt sett och som en socialkonstruktivistisk infrastruktur som hjälper oss att kommunicera.
Regeringsprogrammet genomsyras överlag av nyliberal ideal. Med att tala om medborgare i termer av klienter och kunder formar regeringen på sikt eleven till kund hos företaget Finland. Då passar det visserligen också bra att förse barnen med digitala apparater, sådär som man ger dem leksaker på McDonalds.
Baudrillard bland kobbar och berg 18.9.2016
I “Simulering och Simulacra”, redogör filosofen Jean Baudrillard (1929–2007) för hur bilder beskriver verkligheten. Det finns flera olika nivåer av simulation. Bilden kan vara en enkel representation av verkligheten, t.ex. ett foto av en person. Om man man retuscherar bilden för att dölja en skavank i huden så förvrids bilden. I nästa grad strävar bilden att dölja att verkligheten inte existerar och den sista nivån är när bilden inte representerar någonting alls som har med verkligheten att göra, den är ett “Simulacrum” – en representation utan referens, en kopia utan original.
Baudrillard använder Disneyland som exempel på den högsta nivån av simulacra. Det markanta med Disneyland är att nöjesparken maskerar sanningen att den inte representerar någonting alls. Disneyland och Hollywood är lika meningslösa skal av overklighet. Han fortsätter kritisk att granska Watergate- skandalen. Enligt Baudrillard var inte den verkliga skandalen med Watergate det att Republikanerna blev tagna på bar gärning med att installera avlyssningsutrustning i Demokraternas kontor. Reportrarna vid Washington post lyckades visa att både FBI, CIA och presidentens närmaste män systematiskt hade försökt sabotera demokraternas verksamhet under en längre tid. Som en konsekvens av reportagen avgick Nixon. Men, de verkliga problemen med de osynliga maktstrukturerna kvarstod och man glömde snabbt vad som egentligen hade hänt. Däri ligger den verkliga skandalen enligt Baudrillard, återställandet av demokratin med chefsbyte i USA var bara en simulation.
Publiceringen av rapporten “Amos Arv” har väckt en del reaktioner i de finlandssvenska medierna. “Grävgruppens” syfte har varit att granska föreningen Konstsamfundets verksamhet. Rapporten ger en bra översikt över KSF och är inte komprometterande i någon större utsträckning, förutom att VDn ställvis inte riktigt tänkt igenom vad han sagt.
Man kan tycka att det är kontroversiellt att chefen för KSF tycker att det är gulligt att syssla med visionslös förlustbringande publikationsverksamhet. Men tills vidare har man på KSF förvaltat Amos Anderssons arv som sig bör genom att understöda finlandssvensk kulturpolitik, däribland också driva KSF-media. KSF fungerar som en buffert mot den nyliberala värld som medför allt svårare förhållanden för medierna. Teknologiutvecklingen driver en ökad produktivitet och marginalkostnaderna går mot noll. Med konkurrenter som Google och Facebook (inte YLE) blir tidningsbranschen helt enkelt dålig business. Tidningen går på grund senast i det skede som man säger upp de bästa journalisterna, de som skapar det prisvärda innehållet.
Om papperstidningen skulle försvinna, blir det ännu viktigare för YLE att sköta sitt jobb, också de finlandssvenska maktstrukturerna bör kunna granskas kritiskt. Annars finns det risk för att den kvarstående finlandssvenska nyhetsjournalistiken förvandlas till ett simulacrum – ett skal som skapar en illusion av att det inte finns någonting att berätta.
Otänkbart 16.8.2016
2011 insjuknade jag allvarligt efter att jag tagit ett piller Avelox fluorokinlon antibiotika. Jag har därefter regelbundet diskuterat med vänner och bekanta om riskerna med medicinen, i den mån att jag blev tillfrågad att delta i A-Studio för ett drygt år sedan. Det är frågan om en grupp mycket effektiva och starka antibiotika. Fluorokinolonerna (Cipro, Avelox, Levoquin m.fl.) är också bland den vanligaste typ av medicin att ordineras mot urinvägsinfektioner, bihåleinfektioner, luftrörskatarr och öron- inflammationer. Då jag efter TV-inspelningen fick en chans att titta i den finska läkemedelsboken under Avelox, sägs det enbart att medicinen kan orsaka skador på Akillessenan. Det fanns ingen starkare varning om de övriga riskerna med medicinen.
I USA har FDA (Food and drug administration) redan för flera år sedan gett en blackbox varning för Avelox och de flesta andra fluorokinoloner. Då läkaren slår upp i boken signalerar den tjocka svarta ramen att medicinen inte skall ges som första utväg innan andra läkemedel prövats. Varningen finns det en “betydande risk för allvarliga eller till och med livshotande biverkningar” (enligt FDA). Texten skall nu i år styrkas ytterligare till, “fluorokinoloner bör reserveras för dem som inte har alternativa behandlingsmetoder ”. I Finland har man i någon mån i medierna diskuterat möjliga faror med medicinen. Obestritt är det ett marginellt fenomen att få svåra biverkningar av vilken som helst medicin, men enligt min erfarenhet vill gemene läkare helst inte alls befatta sig med problematiken. Symptomen tillskrivs allt möjligt annat än antibiotikan. Det är under en procent som får problem men då är det vanligen allvarliga bieffekter det handlar om. Som stöd för dem som har råkat illa ut på grund av fluorokinoloner har vi grundat en nationell grupp på Facebook, gruppen har idag 105 medlemmar.
Samtidigt bör man komma ihåg att fluorokinoloner är det bästa och ofta sista försvaret mot allvarliga lunginflammationer och diverse livshotande sjukdomar. Men då de också skrivs ut i stora mängder blir resistansen mot dessa preparat allt större och verkningsgraden allt sämre. Nya generationer fluorokinoloner är under utveckling och det blir allt svårare att hålla reda på vilka bi-effekterna kan bli.
Utomlands är det också mycket vanligt att ordinera Ciprofloxacin. Soldaterna i det första gulfkriget i Irak fick ett förebyggande piller till lunch, som skydd mot eventuella mjältbrandsattacker. Nu senast har man i västra Afrika använt Cipro i förebyggande syfte mot följdsjukdomarna av Ebola. I båda fallen har det bland de stora grupper som använt Cipro uppdagats besvär som man i brist på bättre vetande, kallat för “Gulf syndrom” och “Post-Ebola syndrom”. Symptomen omfattar vanligen: svår ledsmärta, senbristningar, hallucinationer, traumatiska flashbacks, håravfall, blindhet, dövhet, minnesförluster, ångestattacker, självmordstankar m.m. Listan stämmer onekligen väl överens med bieffekterna för just Ciprofloxacin.
Krympsockasemlan 12.7.2016
NYT.fi den 6.7.2016: ”Därför stirrar finländska superstjärnor på vitriner.” Finländska musiker lider under sommaren av att vårt vackra land har dryga avstånd mellan konsertställena. För de flesta proffsmusiker innebär högsäsongen ett ständigt packande och bilåkande mellan ett antal små orter i landet. Visst kommer det tillfällen då bandet får ställa sig upp på en stor scen inför 10 000 hejande fans men allt som oftast ligger scenen och sommarbröllopet på en paviljong på en bergsklick någonstans långt ut i skärgården eller i en föreningslokal 300km bort i skogsbrynet. När man väl kommit fram finns det i bästa fall varm mat, ett backstage där man kan förvara sina saker och vila en stund. Alltför ofta blir det ingen mat, inget backstage och ingen värme i förrådet där man efter att ha ställt upp innan gästerna anländer (i regnet en majkväll) sedan sitter i sex timmar och väntar att talen till brudparet skall sluta och det skall bli dags för kaffe och dans.
När ”keikkan” är över och publiken gett upp och gått hem, sitter man våt av svett i förrådet och varvar ner för att samla krafter. Därefter packas bilarna och så bär det iväg hemåt kring klockan fyra på natten. För att inte somna vid ratten stannar man på en bensinmack och står som en zombie och stirrar på den ena plastinpackade semlan från i går morse. Den brukar vara väl tillplattad med en ostskiva som torkat sig litet mörkgul i hörnen.
Ungefär så gick det också till när artisten Chisus bänd kom på att det här fenomenet måste vara nånting som många musiker känner igen. Den 1 juli grundade Jusu Berghäll en grupp på Facebook som heter Muusikot tuijottelemassa vitriinejä. Inom en dryg vecka har gruppen fått 1753 musikermedlemmar som lagt upp hundratals bilder av kolleger som stirrar i vitriner och försöker bestämma sig för om de vill ha en flådd kanin i Frankrike, Smørrebrød i Köpenhamn eller en krympsockasemla i Saariselkä. Det hela är ett rätt fantastiskt fenomen. Alla i gruppen är med på lika villkor och där möts många välkända finska popmusiker, jazzmusiker, tangokungar och operasångare. Gruppen har en terapeutisk verkan och humorn är ofta lika torr som de inplastade semlorna. Man trivs tillsammans i den gruppempatiska kaffe- och semlenormativa miljön.
Samma musiker figurerar i gruppen Ankeimmat keikkakuvat med 7540 medlemmar. Bilder på mögliga hotellrum, WC:n, vedförråd och bykstygor som backstage; en mängd släpkärror och en nyöppnad svinstia som konsertplats. Ofta saknas en publik och som traktering bjuds en kall HK- bleu och en Jaffa. Grupperna bekräftar slutgiltigt att det finska musikerlivet är fullständigt oglamouröst.
Jag lyfter på hatten åt våra finländska stjärnor som åkt tiotusentals kilometer under en sommar och som trots osaklig behandling ändå gör en fulländad show. Maija Vilkkumaa om krympsockasemlan i NYT.fi: ”musikerna står hundratals gånger och stirrar hjälplöst på den trötta laxsmörgåsen i montern mitt i en kosmisk ensamhet och den ändlösa motorvägens förtrollning”.
Nordisk Svärta – 7.6.2016
Nordisk public service skall enligt uppdrag stöda, skapa och utveckla nordisk kultur, konst och underhållning. Samarbetet kring kriminalserien “Bron” (SVT, DR) har lyckats utmärkt i detta hänseende och resulterat i en internationell succé. Serien har adapterats i flera länder. Där den Nordiska versionen utspelar sig på Öresundsbron, ligger händelsernas mittpunkt i The Tunnel under kanalen, på gränsen mellan Frankrike och England. The Tunnel utspelar sig också på två språk och redan i öppningsscenen skämtar man med de historiska stereotypa uppfattningarna om fransmän och britter. Den franska versionen av Saga Norén, Capitaine Elise Wassermann, är kanske inte lika spännande som sin svenska kollega men serien har varit mycket populär. Man har också adapterat den för en amerikansk/mexikansk publik i ”The Bridge” som utspelas mellan Texas och Chihuahua.
Tillsammans med sin populära föregångare, serien Forbrydelsen (DR), anses Bron vara ”Nordic Noir”, ett begrepp som skildrar den mörka genre av samhällskritisk berättartradition som serierna representerar. Framgången för Sarah Lund, Saga Norén och nu senast Claudia Moreno bygger på ett långt förflutet av tidigare karaktärer som fröken Smilla, Martin Beck, Kurt Wallander, Lisbeth Salander, Harry Hole och flera andra som alla inte ännu dykt upp i tv eller på film. Begreppet Noir i sin tur kopplar till ”Film Noir” och 1950 och 60-talets hårdkokta svartvita filmer med stjärnor som Fred McMurray, Humphrey Bogart och deras fatala motspelande kvinnor – Rita Hayworth, Katharine Hepburn m.fl. Det visuella kännetecknas av skarpa kontraster, djupa mönsterbildande skuggor samt sneda och låga bildvinklar. Ännu tidigare, under 1945 blev Giftblomman och Mannen är Farlig av James Hadley Chase, de första amerikanska deckarromanerna som utgivaren Marcel Duhamell på förlaget Gallimard gav ut i en serie franska kriminalromaner med svarta pärmar under namnet “Serie Noir”.
Även om Bron och Förbrytelsen är rena tv produktioner så är de också arv av den nordiska kriminallitteraturen. Martin Beck skapades av duon Sjöwall & Wahlöö som en kontrast till den anglosaxiska traditionen. Deras syfte vara att realistiskt beskriva hur det är att jobba som polis i ett land där drömmen om en fungerande socialdemokrati sakta bleknar. Det finns också en klar koppling i böckerna till samtida händelser. Efter Palmemordet och en ökande rasism i Sverige ville också Henning Mankell 1988 skapa en poliskaraktär. Antalet mord i Ystad har vuxit snabbt sedan dess. Mankells Wallander går i samma fotspår som Beck. En ensamvarg som under sömnlösa nätter kämpar med sin alzheimer i ett laglöst skymningsland. Melankolin, jazzen eller operan och spriten är centrala element i polisernas något romantiska kamp mot sin egen svaghet och oförmåga att åtgärda orättvisorna på folkhemmets skuggsida. Sannolikt är det denna mångsidiga gestaltning av karaktärernas vånda i själen som väcker vår empati och gör våra nordiska poliser universellt älskvärda.
Mycket var bättre förr 22.3.2016
Ett visst intresse för mekaniska manicker har gått i släkten. Fredrik, min farfars bror bodde i Lovisa på vad grannarna kallade ”gyckelmakargränd”. Som liten var det spännande att besöka hans verkstad där det fanns en del komplicerade maskiner som han konstruerat, däribland en telegraf, en bågljuslampa som man kunde lysa upp molnen med samt en mängd glasskivor som han använde för sitt fotograferande. I labbet fanns också ett skåp med små flaskor och burkar med etiketter som arsenik, cyanid, eter, krut och silvernitrat. På sin fritid fotograferade ”Frecko”, som han kallades, en betydande del av den lokala kulturen i Lovisa.
Att fotografera med kollodiumglasnegativ är ett krävande hantverk som det fortfarande finns vissa konstnärer som som behärskar. Uttrycket i bilden blir någonting helt annat än om man fotograferar digitalt. Uttrycket att ”plåta” härstammar sannolikt från denna typ av fotografi, då man i stället för glas också använde sig av aluminiumplåt som medium. Genom att lösa upp bomullskrut i alkohol (kollodium) och salta vätskan med zinkjodid beläggs ytan av glaset av en hinna som sedan binder en silvernitratlösning. Medan den nu ljuskänsliga glasskivan ännu är våt, har fotografen c. 5minuter på sig att ladda den i kameran och exponera den. Därefter framkallas den och fixeras i kaliumcyanid blandat i vatten. Som framgick av dödskallen på flaskorna i skåpet hos Frecko, så är det nödvändigt att ha full förståelse för hur processen skall gå till. Exponeras kaliumcyanid för syra så bildas cyanidgas och fotografen förpassas till historien.
Även om jag skulle vara intresserad att pröva på kollodiumprocessen så har jag hållit mig till traditionell film. Också filmen som medium har genomgått en renässans. Många av de unga i dag som aldrig fotograferat med annat än digitala kameror har funnit ett intresse i att inte bara ta bilden utan faktiskt göra bilden genom det hantverk som framkallningen och kopieringen innebär.
I Tyskland skapade man kameror redan under 1930-talet som fortfarande är fantastiska idag. Voigtländer och Rolleiflex och deras linser är legendariska. Carl-Zeiss Planar designen som fortfarande används av Hasselblad och Leica, skapades redan år 1896. Med tanke på den känsla av kvalitet som de här varumärkena förknippas med, blir det tydligt nedslående hur vi har vant oss med allt sämre kvalitet på de apparater, mjukvaror och kläder vi använder. Det mesta vi konsumerar idag är planerat att hålla i 3-5 år sedan skall de ersättas med en nyare modell. När det kommer ut en ny iPhone eller en ny version av Windows så blir den gamla plötsligt långsammare, till och med husen som byggs är mögliga innan de står klara.
Jag håller visserligen min iPhone som favoritkameran då den alltid finns med, men jag är fullständigt fascinerad av vilket geni Victor Hasselblad var när han skapade sin tekniska lilla låda. Nu skulle det bara gälla att få den smord och hopskruvad igen så håller den säkert 50 år till.
George Orwell här morjens! 23.2.2016
År 1984 när jag gick i skola i Lovisa, var mitt telefonnummer 52 090. Telefoncentralen var analog och på fritiden lekte vi spioner med min kompis. Genom att koppla in en annan apparat med knappnålar i telefonlinjen, kunde vi tjuvlyssna på brödernas hemliga samtal. Livet var överlag mindre stressigt. Man kunde inte nås när som helst och fick hoppas att kompisen skulle dyka upp till träffen på utsatt tidpunkt och plats.
Idag är min iPhone det mest intima föremål jag äger. Telefonen innehåller mina anteckningar, epost, bankinformation, positionsdata som berättar var jag varit, sjukdomsinfo, diverse text meddelanden och bilder samt videon av familj och vänner. Jag har lagrat alla mina lösenord i ett virtuellt bankvalv som är krypterat så effektivt att ingen någonsin skall komma åt min personliga information. Det enda långa lösenordet jag behöver komma ihåg låser upp valvet och ger mig tillgång till alla de digitala tjänster som jag har registrerat mig hos. Jag litar därmed blint på att Apple inte går in i mina personliga data. Enligt deras utsago är telefonen så hårt krypterad att de inte själva kan komma åt informationen som lagrats i den. Efter 10 felaktiga försök på skärmlåskoden går telefonen i baklås och därefter raderas apparatens innehåll – allt verkar lugnt och tryggt.
Men tidigare i veckan krävde domstolen i Kalifornien att Apple bör hjälpa FBI att bryta sig in i den telefon som beslagtogs i samband med masskjutningen i San Bernandino i fjol. Fjorton personer miste livet och dådet definierades som en terroristakt av president Obama. Då skyttarna hade avlivats hittade polisen en telefon som nu kan innehålla viktig men otillgänglig information om terrorgruppen ISIS.
Det ”rimliga” specialverktyg som FBI nu kräver att Apple skall skapa bör kunna kringgå telefonens automatiska raderingsunktion och göra det möjligt för FBI att komma åt lösenordet genom att uppdatera telefonens mjukvara och sedan bryta lösenordet med råstyrka. Apple reagerade väldigt starkt och öppet emot kravet. Tim Cook, VD för Apple anser att användningen av en dylik ”dyrk” inte kommer att kunna begränsas till att gälla endast denna apparat. Snarare är det frågan om att skapa en bakdörrsfunktion som i praktiken öppnar Pandoras ask; kan någon på FBI bryta sig in i telefonen så är det sannolikt att teknologin sprider sig till andra nyfikna. Cook sympatiserar givetvis inte med terroirster men anser att alla har rätt till sin anonymitet på nätet. Krypteringen och de demokratiska grundrättigheterna har nu hamnat på kollisionskurs med USAs nationella säkerhet. Det är ingen lätt sits för Apple men än så länge har Cook vägrat gå med på kraven. Hur det går när han står inför domstol återstår att se
Som tur visar Cook ett rakryggat ledarskap och hög integritet, någonting man kan hoppas att också andra företagschefer har i dessa dystopiska tider av dubbeltänk, TTIP och storindustriernas globala dominans i världen.